Sista veckan

Den här veckan måste vara någon slags rekordvecka för mig vad gäller löpning. Fyra pass har jag fått ihop och nästan 30 km. Inte dumt. Inte dumt alls faktiskt. Känner mig lugnare inför göteborgsvarvet nu. Målet med det blir att ha roligt.

I fredags testade jag att springa från jobbet bort till älvsborgsbron, över och tillbaka via götaälvbron. En bra göteborgsvarvsrunda som landade på 14 km. Jag fick gå 3 gånger. Första gången i backen upp till älvsborgsbron. Lång, brant och seg jäkla backe. Sen när jag sprungit en bit upp för älvsborgsbron. Började springa när det planande ut uppe på toppen, men fick håll efter typ 300 meter och gick då en bit igen. Älvsborgsbron är ganska så jävlig. Har inte tyckt det tidigare men i fredags var den jobbig. Tur man har fin utsikt därifrån! Men efter det sprang jag hela vägen.

Har hunnit med två pass men en vän. Så mycket roligare att springa tillsammans med någon. Man snackar lite skit och sen när det blir jobbigt blir det knäpptyst och man kämpar på tillsammans. Måste boka in mer sånt.

Nu återstår bara att planera veckan som kommer. Både mat och träning ska planeras.

Bruset från omvärlden

I morse kom jag faktiskt upp och följde med till gymmet. Drack kaffe alldeles för sent i går vilket straffade sig när jag skulle försöka somna. När klockan ringde kändes det som jag inte sovit en blund. Kände mig dock ganska pigg konstigt nog. Tänkte att jag fick ta tröttsmällen senare och att det var bra för mig att komma ut och röra på mig.

Och det var det! Det var en fantastisk vårmorgon med strålande sol och behaglig temperatur. Sprang från Sats Eriksberg och upp på älvsborgsbron. Det är en fantastisk utsikt därifrån men ljudet från bilarna tar lite död på stämningen. Det tog även död på ljudet i mina öron. Lyssnade på Inner Strength Podcast och jag vet inte om det är så bra att springa till. Kommer inte ihåg ett smack av vad som sades. På en sådan här runda, där det finns tusen och en sak att titta på, är det nog bättre med natur eller musik i öronen. Oavsett vad jag hade haft i lurarna hade jag inte hört något annat än trafiken uppe på bron i alla fall. Det försvinner dock ganska snabbt när man kommer därifrån.

Det kändes väldigt lätt idag. Nu gick det inte så fort heller men det har det inte gjort de andra gångerna heller. Fick inte ont någonstans och det rullade på väldigt bra. Tidigare har jag kunnat känna av muskelfästet i höger knä. Inte ont-ont, utan lite lite ont. Det är samma knä som ställde till problem för mig för tre år sedan. Då fixade jag 5 km på göteborgsvarvet och fick varva jogg med gång för att komma runt. Sen gick jag till kiropraktorn som gav mig den mest fruktansvärda massage jag någonsin fått. Har inte lust med det där igen.

Underskott

Vaknade idag med världens största ovilja till att gå upp, gå ut och springa och att gå till jobbet. Att inte vara sugen på att gå till jobbet har inte hänt på väldigt, väldigt länge. När sambon stack till gymmet somnade jag om. Jag drömde en konstig dröm där jag blev bestulen på diverse saker som man säkert kan tolka på något sätt. Vaknade med olustkänslor över den där jäkla drömmen och funderade på om jag skulle sova lite till för att kanske vakna med härligare känslor som jag vanligtvis gör. Var dock inte trött så jag gick upp och titta på förra veckans Hart of Dixie samtidigt som jag åt frukost.

Tyvärr kunde jag ju inte fortsätta dagen under mitt duntäcke i soffan. Ramlade in på kontoret lagom till morgonfikat klockan 9. Lyssnade på Träningsglädje Talks #3 (trevligt lyssning, lyssna om du inte gjort det!) på vägen till jobbet och det kändes som att dagen hade vänt. Hängde i till eftermiddagen då det gick mer och mer utför. Kände mig nästan ledsen och olustig till jag fått i mig middagen. Strax innan dess slog det mig varför jag kände så här. Har sedan i måndags legat på kaloriunderskott. Fick feeling i helgen och tänkte köra några kilos viktnedgång inför sommaren. Mmm, det är inte roligt att gå ner i vikt. Det tycker åtminstone inte min kropp. Tydligen.

Så hur gör jag nu? Jag kan ju inte hålla på så här och tappa lusten till allt. Funkar ju inte även om jag skulle må bra av att tappa några kilon. Idag har jag dock gått över mina kalorier enligt shapup-appen. Dock skulle jag inte säga att jag har ätit särskilt mycket även om middagen blev kalasig med ärtsoppa och pannkakor. Kanske hittar jag gnistan under natten och även orken att fortsätta. Kristofer tror att jag är så sockerberoende att det är det som det beror på. Vem vet. Kanske ska gå cold turkey och köra lchf istället.. Fast då blir återfallen så mycket jobbigare så det hoppar jag nog över denna gången.

Photo 2013-05-02 21 00 40

Sjutton också

Bara 17 dagar kvar till varvet och jag tror inte jag varit så här otaggad någonsin. När jag promenerade en sväng i slottsskogen kom ångest på grund av det där jäkla loppet. Inga långpass avverkade och lite dålig känsla i knäna under träningen. Denna ångest alltså. En skitsak att ha ångest över och egentligen ingen anledning att ha den heller. Men den är där. Den får mig att hoppa över träningen och känna osug till den. MEN! Det är första dagen med den. Kanske behöver jag bara sova på saken. Nu säger varje cell i kroppen till mig att inte göra det. I morgon kanske jag är supertaggad.

Ångestmonster!!

Ångestmonster!!

Mental styrketräning

I onsdag var jag på Inspiration för ALLA som jag nämnt tidigare. I ett nästan fullsatt lisebergsteatern fick jag lyssna på Christian Wass och Olof Röhlander. Gästföreläsaren Christian Wass historia var helt otrolig. Han sa många bra saker och fick mig att känna både glädje och smärta men det var inte det jag tänkte på idag. Olof Röhlanders föreläsning var riktigt rolig och tänkvärd men det var inte heller det jag tänkte på idag. Med mig från föreläsningen fick jag med mig ett paket med två böcker och en CD av Röhlander. Började så klart läsa en av böckerna redan onsdag kväll och fortsatte självklart i går kväll. Det var något om att göra det man tänkt för att träna sin mentala styrka som fick mig att gå upp igen och packa min gymväska för att morgonträna. Kändes bra. Kändes mindre bra när jag väckarklockan ringde. Kändes som jag inte fått en blund. Min sovapp sa annorlunda men jag lurade med mig sambon i fördärvet så vi sov en och en halv timme till. Såg ut att bli en träningsfri fredag.

På lunchen blev jag medlockad till Mölndal för en massa kebab till lunch. En kebabpizza senare kändes det ännu mindre bra att det inte blev någon morgonträning. I bilen på vägen från mitt jobb till sambons tryckte jag i CD-skivan för att lyssna. Hamnade i en superlång kö utanför gamla ullevi och hann nästan lyssna på alla avsnitt. Snacka om bra förutsättningar för mental styrketräning! Ett avsnitt handlade om peppnig innan träningen. Där och då bestämde jag mig. Det skulle bli en runda innan fredagsmyset! Och det blev det. Så sjukt nöjd.

Formen är långt borta

Har gett mig själv mentala bitchslappar de senaste gångerna jag varit ute och sprungit. Åhhh, vad formen känns långt borta! Tänk om jag behållit den formen jag skaffat mig hösten 2011! Förtjänar nästan en riktig bitchslap för det där. Vet inte hur jag ska fixa göteborgsvarvet när 5 km känns långt. Fast har jag väl ställt mig på startlinje finns det inte mycket att välja på än att korsa mållinjen. Blir ingen rekordtid i år, men jag får träna på ändå för att inte förstöra mig helt.

Skatåsfemman, som jag inte sprungit på flera år, var idag en pärs. Min kompis som påstod att hon inte direkt var i någon form kändes oändligt mycket bättre tränad än jag. Ovan känsla då det brukar vara tvärtom. Och vad backigt det var! Vaderna kändes nära till kramp nästan hela rundan. Får hoppas det känns bättre om någon vecka eller så för nu känns det bara r**jobbigt. =)

Prioritera och fokusera

Det har varit mycket både privat och på jobbet. Kommer väl fortsätta vara det ett tag framöver men jag behöver, nej måste, fokusera på att springa nu. När allt runt om är smått kaotiskt blir det lätt så att jag tappar lust för det där andra som ska göras. Den här gången träning. Har inte lust att lyfta tungt så på gymmet blir det lätt träning när jag väl kommer dit. Ingen lust att springa. Kommer ju hem så sent heter det i mitt huvud.

För att inte försöka kväva mig med för mycket tänkte jag strunta i styrketräningen ett tag. Åtminstone till löpträningen känns stabil. I morgon när jag brukar gymträna blir det till att springa. Morgonträning. Spännande. Ger mig inget val. Göteborgsvarvet är runt hörnet och jag ska ta mig runt. Helst utan att det gör ont då och/eller efter.

20130414-220401.jpg
Lätt gymträning med mycket stretch är tydligen något jag börjat med.